You are currently browsing the monthly archive for maj 2007.
Lite trött efter jobbet, gjort ärenden, lagat mat, varit till Reklam City med Petter för att kolla båtmotorn ( den fungerar !) , städat. Jag klipper rätt mycket med ögonlocken nu.
Vi köpte mini-brownies till efterrätt idag. Det skulle vi inte ha gjort. Jag blev mycket förälskad i danska Karen Volfs Brownies. Passa er. Det kan lätt bli att man äter ett paket. Jag var tvungen att hejda mig vid tre ( det var tack och lov MINIATYRbrownies).
Jag ska ta med stickningen till jobbet imorgon, annars blir jag aldrig klar med min sjal. Jag måste göra mer pyssel. Jag känner abstinens. Är det någon som vill låna ut sina pocketar åt mig? Jag har ett gäng att låna ut själv.
Ps. Emma: jag har dåligt samvete, kan ni inte komma en annan dag, jag höll på dö av trötthet och hunger idag. Jag var ju skittråkig. Kram.

Jag hittade tidningen RETRO genom cleos blogg, läs den! Alldeles gratis i pdf ELLER så kan du prenumerara.

Jag har varit hos min kusin ( och bästis! ) Cissi och träffat hennes kisse Elsa för första gången. Hon är som för söt för att man ska kunna säga att hon är söt. Så jag måste säga ” Å ELSA DU ÄR SÅ FUL!” hela tiden. Annars går det över styr, jag klarar inte av söthetsgraden, jag börjar pussa henne konstant. Det gillar inte katter. De blir misstänksamma.
Petter har mekat med våran nya båt som vi har fått ta av min moster Carin och morbror Lars. Sa jag att jag har fler uppsättningar föräldrar än Ulla och Sven? Nähä. Men det har jag.
Det är underbart med sommaren. Jag har bara lite vårsorg, det har jag varje år. Jag saknar mina morföräldrar så innerligt den här tiden så att jag ibland bara vill grina. Och ibland gör jag det. Hä jär så lejsamt.
Mamma berättade just att första veckan hon jobbade på banken ringde det en man som ville göra en avföring.
Vad får folk allt ifrån?
Idag:
1. Vaknat av sol+pippifågel klockan halv 6.
2. Satt upp håret i en hurv, åkt till jobb.
3. Stopp i toalett på jobb. Fixat. Mycket äckligt.
4. Jag +Lotta fantiserade om dagen då växeln ger igen. Akta er.
5. Slutade. Hittade ny skrivare. Ny snäll skrivare. Skrev ut betyg. Betyg klara.
6. Ätit middag. Mätt. Druckit mormors smultronsaft. Det var nästan bäst. Förutom när Lotta gick ut för hon grät av skratt när jag föreslog att vi skulle ha en dag när vi bara svarade NEJ på alla frågor vi fick i växeln. ”Jag vill tala med sven-ove i Karlstad” ”NEJ!” klick. Mycket intern humor.
Nu: sova.
VARFÖR är det så att när man ska göra något viktigt så är det alltid något som jävlas?
Jag hade skrivit färdigt elevernas betyg, analyserat sönder mig själv och dem och skolverket, åkt till skolan, hämtat de speciella papprena som man ska skriva ut dem på och stoppat dem i den speciella skrivaren som skriver ut rätt sorts dokument. Så skriver den jävla skrivaren inte ut betygen utan skickar istället ut kryptiska små meddelanden längst upp i kanten på de speciella papprena, meddelanden i stil med ”@lhjghjgiuy&ölao?jlakhv,nbj!!!lksajfu*jkhaksjdgf##%klahjl!”. Jag tror den försökte skicka ut en sorts morse-signal men jag förstår inte skrivar-språk och blev istället förbannad.
Stackars skrivaren.
Stackars mig.
Stackars Petter som fick köra hem en arg tigertjej. (Till hans eget hem till råga på allt.)
Det känns som jag skulle behöva nån form av alkohol.
Grattis mamma, för att du är mamma! För att du är min mamma! ( Hm, vad egoistiskt det blev helst plötsligt.)
Jag köpte såna här i present till henne, en turkos och en vit:


Finns hos hansons magasin som går att besöka på nätet och på Gotland. Jag önskar att jag kommer få göra det sistnämnda en dag.
Vi hade en mycket trevlig fest igår med dans och sång. Jag ser fram emot fler 30-års kalas. När jag har mitt ska temat vara 90-tal. Dvs alla kommer att komma som de brukar och vi lyssnar på samma musik som vanligt. Det är hårt att inse att man faktiskt fastnar mycket i det man tyckte var bäst när man var 18-23. ”SNITSARE!” skrek vi när vi såg folk i Leviskläder. Jag minns att vi satt och rös när vi talade om neonfärger, ski-pants, hysteriska mönster, nedstoppade tröjor i stuprörsjeans som var alldeles för korta och snötvättade, guldsmycken, cykelbyxor och stora kalufser. ”VÄRSTA ÅTTITAL!” kallade vi allt som påminde om detta då förkastliga årtionde. Det känns lite så fortfarande måste jag säga. Min gräns nås vid hipsters och stortröja. Sen går det inte mer. Det är som med strukturtapet och plafondlampor i vitt vikt papp. Det går bara inte.
Mina kompisar är så bra, jag älskar dem.
Sov gott.
Idag har bästaste AnnaCarin och Hannah födelsedagskalas. De har fyllt 30 och har fest tillsammans. Det blir roligt, jag har köpt paket och är ganska nöjd.
Varje gång jag ska på tillställningar börjar jag att hålla på. Jag ställer mig frågor som:
1. Vad har de andra köpt? Bara jag inte verkar snål! Jag kanske skulle ha handlar fler saker. Så dum jag är. Ånej. Jag är pinsam. Jag ringer Greta och frågar vad de har köpt!
2. Vad har de andra på sig? Tänk om alla andra kommer i jeans och jag har klätt mig i röda pumps. Eller tvärtom! Men jag har ju inga jeans! Då finns det kanske inget alternativ. Ska jag då ha POP-tröja och kort kjol och dockstaskor? Eller ser jag ut som en skolfröken då? MEN DET ÄR JAG JU!!!
3. Räcker det här vinet? Tänk om vi inte ska dricka vin? Ska alla vara nyktra och vi framstår som alkisar? Eller ? Ska vi ens ha med vin? Blir vi bjudna? Men då ger jag dem flaskan.
4. Vad är klockan nu? Den är halv fyra. Hinner jag allt nu till klockan sju? Ska jag måla naglarna? Ska jag locka håret? Ids jag? Jo. Nej. Jo.
Och så vidare. Det är bara när jag ska på fest, förr var det jämt. Jag är ängslig av mig från barnsben och jag har fått jobba hårt för att sluta må illa över skitsaker som ”var har jag nycklarna”. Att jag inte stryper mig själv ibland är ett under. Nu har jag bestämt mig för vad jag ska ha på mig och vad jag ska ge. Så det är klart. Det oklara nu ligger i att mina strumpisar är slut och de hade inte nya på HM. Jag kanske går barbent! Eller?
Vilka jävla i-landsproblem.
Det är så roligt. Jag har ett roligt jobb. Mina arbetskamrater är fina. Det går bra. Jag är lycklig. Jag vill aldrig mer vara arbetslös. Arbetslös suger.
Min cykel har kommit! Den är fortfarande i paketet. Jag undrar om jag ska ha kvar den eller sälja. Men jag kan komma på så många andra saker jag kan göra för tre och ett halvt tusen än att få en ny cykel. Särskilt med tanke på att min cykel som jag har heter Fram, är en dam med 70 år på nacken och går som en klocka.
Helgens soundtrack:


Vi hörs imorgon.
Min hjärna är helt utblåst. Det finns ingen information att hämta. Alla mappar är tömda. Det går inte att starta om.
Denna arbetsdag – ett liv.
Hejdå. Vi syns i morgon.
Ps. Ska ni se på TV ikväll-missa inte ”Leila bakar”. Kafferepets darling-kock gör bakverk. LEILA: KOM PÅ KAFFEREP HOS MIG NÅGON GÅNG!♥♥♥



![OMG ! [ Explore #1 ] OMG ! [ Explore #1 ]](http://static.flickr.com/2631/4150305338_5dd4270c04_t.jpg)

