You are currently browsing the monthly archive for juni, 2007.
Bild: kyrkmarknaden.se/
Vi har varit på Öjeby kyrkmarknad, köpt rörstrandsfat för 5 spänn styck, bröd och en virknål i metall så jag ska kunna tillverka fler mattor (jag virkade sönder mina i plast). Träffade Eleonor, min kollega Kristina och min kusin Micke och hans fru Marie samt deras tre barn. Trafikkaos, norrmän, tanter och farbröder, barn ,vildhasse, sång och musik. Piteå är så fint. AnnaCarin ringde vid tolv och sa att hon hade hittat en flytväst på loppis för 30-40 kg. Mycket bra. Nu kan vi ha med barnens kompisar i båten.
Nu har Petter åkt och summergames-jobbat och jag är hemma för att städa, några av världens snyggaste tjejer kommer och dricker vin hos mig i afton och jag vill inte att det ska vara alltför skabbigt. I morgon ska jag träffa Magnus. Jag tänkte härom dagen på att jag har känt honom i ett år men ibland känns det som att han funnits hos mig hela mitt liv.
Kafferepsmedia:
I dagens tidning: coola, smarta, fina Katarina L är intervjuad av Mari. Min Matilda sparkar boll som en gudinna.
Igår ringde det en tjej från Luxemburg och frågade mig:
”Can I please have your VD?”.
No. We don’t have that.
Jag antar att hon ville vara trevlig och använda våra uttryck. Och så blev det så fel.
fotnot: VD= Veneriska sjukdomar. VD (svenska) = verkställande direktör. Källa:Lexin.seOm det är något jag har ärvt av min far är det bestämdheten. Man har inte mycket för att försöka övertala honom till saker som han inte har lust till. Vill han inte så vill han inte. Det är bara så. Men ibland har han inte varit helt övertygad. Då kan man försöka. Vi hittar på att jag är i behov av en cykel och jag är utan pengar ( i vanlig ordning).
- -Pappa. Jag behöver en ny cykel.
- -ICKE. *tystnad* -Wo sko du ha en cykel till?
- -Min är dålig.
- -Nej! Itt är han hä.
- -Jo, det är sant. Kedjan är av.
- -Itt är han av. Du schwåll. Wo färg då?
- -Vit.
- -VIT?! ICKE SKO DU HA EN VIT CYKEL! Wo för cykel?
- -En vanlig. En kronan, en tantcykel.
- -TANT! I helvitte sko du ha en tantcykel. Wo jär hä fö nå? Tantcykel. Wo kost han då?
- -Kanske tre tusen.
- -TRE TUSEN! ALDRIG! DU KLAR DÄ UTAN! Oj oj. Wofför sko i alltid drabbes av detta.
- -Snälla pappa.
- -DU JÄR SNART TRETTI ÅR! WOFFÖR SKO I KÖP DÄ EN CYKEL!
- -För jag är snäll.
- -SNÄLL?! JAG ÄR SNÄLL!!!
- - Ja. Och för att du är snäll.
- -Oj oj. Men wosch sko man köp en sån cykel då?
- -På stan. Eller kanske vi kan beställa en?
- -BESTÄLLA! ICKE! Wä sko itt beställ nå hä sko du ha klart för dä.
- -Nähej. Men då kan vi ju köpa en.
- -Du kom å ruiner mä. Du sko itt få nå. Hä sko du ha klart för dä.
- -Jo. snälla.
- -Icke.
- -Snälla.
- -Ojoj.
Nu kan man bara vänta. Har man tur så får man ett telefonsamtal från cykelbutiken. Man har ganska ofta det. Lilla pappa.
♥Mina älsklingsvänner♥
Ska sova hos min moster några nätter, Petter åker till söder till torsdag så jag övernattar hos Carin då jag inte är så sugen att cykla 1 mil kl 07.00 på morgonen för att komma till jobbet. Hem går ju bra men…
Nås på mobilen.
Puss.
Det har varit en stilla midsommarafton, precis som jag alltid önskar. Vi åkte till mamma och pappa i Jävre och åt sillunch tillsammans med dem och kära moster Birgitta och morbror Allan. Sedan åkte vi till Anna-Carin och fixade middag och fick god efterrätt. Kort sagt : vi har i vanlig ordning ätit oss igenom ännu en storhelg. Barnen är glada och lyckliga, Liam har fått en ny bästis. Han och Anna-Carins Terje har lekt Star Wars och jiddrat. Allt är perfekt.
Jag fick 6 koppar från rörstrand av AC, Bo fajans. Jag vet som inte vad jag ska säga. Jag blir så glad. De är så fina. Hon är så fin. Kära rara vän.
Imorgon: ny jakt efter ultimat tanthandväska i svart med metallknäppning på loppis.
Det är ingen hemlighet att jag är pratsam. När jag vaknar på morgonen så börjar det. Direkt.
-Åh nej mobilen låter, jag är trött, Petter, vet du vad jag har drömt? Det är kallt, jag fryser, kan du tända? Vet du jag vet inte vad jag ska äta till lunch idag, å vad varm du är, så mysigt, ska du duscha, mitt hår är ett tjorv, kanske jag ska kamma det, vad tycker du?
Jag försöker hålla näbben men på morgonen är det så svårt, jag är som i ett töcken och jag kommer inte ihåg att min man helst vill gaffa igen min mun när jag låter så mycket den tiden. Han är himla snäll. Han gör inte det. Han låter mig hållas.
Sedan fortsätter det hela dagen. Surr surr surr surr. Jag slutar aldrig. Och så skratt där emellan. Jag lyssnar faktiskt bra på andra men jag är noga med att alltid svara. När jag går och lägger mig pratar jag fortfarande, tills jag somnar. Ibland säger Petter att jag måste sluta och då lyder jag oftast. Det har hänt att han har hållit för munnen på mig och då har jag somnat nästan med en gång.
Jag trodde att det skulle bli bättre nu när jag sitter i telefon hela dagarna. Att mina ord skulle ta slut och jag skulle hålla käften någon gång. Men ICKE! Tvärtom! De förökade sig! De blev kära i varandra och fick massor med barn, det blev en ordfarm i mitt huvud. De står numera i kö för att få komma ut.
Jag vet inte vad som hände. Det är inte meningen. Jag försöker hålla mun men jag känner mig som en överfylld vattenballong, färdig att spricka.
Petter säger att han har olika mappar i huvuvdet som det står ”surr” på och ”arkiverat surr” och ”bos”. Det sista är det som går till papperskorgen direkt.
Det är så roligt när jag träffar mina surrkompisar som också gärna vill berätta saker. Då gör det inget att man är såhär! Det är som att träffa andra med samma handikapp, ordläckning! Fast kanske mer positivt, eller mer sinnessjukt. Jag vet inte. Trevligt har vi då!
Kanske jag ska öva att vara tyst under en dag per vecka. Söndag. Det kan ju verka hämmande. Eller så blir det ännu värre. Igen.
För några år sedan så fick jag en insikt. Man har ständigt dåligt samvete för de man inte hör av sig till, de man inte träffar nog ofta, de man inte ringer, de man inte hälsar på. ALLA har det. Jag kom på att detta dåliga samvete gör att man till slut inte ringer för man mår illa för att man inte ringde förra veckan eller för en månad sen eller på födelsedagen eller när det nu var smart att ringa.
Så har vi dem som sedan surar när man ringer till slut. Då är det ju ännu värre nästa gång! Så jag gjorde slut med alla de som svarade så. Jag orkade inte med dem, de tog mer energi än vad jag fick av dem och då var det ingen idé att hålla på.
Jag vill inte vara någons dåliga samvete. Jag tycker att det verkar vara mycket självupptaget att vilja vara det. Det är ju en sak ifall man har ringt en person 100 gånger och aldrig blivit uppringd. Då undrar man vad som är fel.
Ännu värre är det med dem som inte kan vara glad för ens skull då man får barn, ny pojk- eller flickvän, går ner i vikt, fått ett jobb, har köpt nya fina kläder eller vad det nu kan vara för positivt som skett. Eller de som inte kan säga att man är duktig, smart, rar, rolig, snygg, klok, kul, eller överhuvudtaget inte kan peppa sina vänner. Det är ju så pinsamt. Är det för att man inte tycker att ens vän ska tycka att de är något? Kan inte kompisen få göra det? Jag vill att mina vänner ska tycka det om sig själva. För de är det. Något bra. Massor av bra.
Man ska ju vara vänner för att det känns bra. Inte för att bryta ner, för att bygga upp. Man ska vara med varandra för att det är roligt, för att få energi, för att bli glad, för att det ger en mer kraft i resten av livet. Så käraste vänner, ha aldrig dåligt samvete för mig. Och om jag har glömt att säga det så tycker jag att ni är bäst i världen.
Idag har det ringt som aldrig förr och dagen har gått fort på jobbet. Jag trivs som fisken i vattnet.
Köpte Nansoklänning efter jobbet, gjorde fantastiskt god kyckling-pasta-sallad till middag med ett glas rött till.
Nu är jag ensam och googlar efter kattungar.
Life is sweet.
Idag är det ingen vanlig dag för idag är det vickans födelsedag hurra hurra hurra.
Eftersom du är där och jag här så får du en länk så länge i present:
