You are currently browsing the monthly archive for september 2007.
Det har varit en fin helg. Igår kom Alexanda med Bianca, kanske världens sötaste Jack Russel-tik, som skulle övernatta för matte skulle jobba. Bianca är inte så mycket för att sitta stilla och bli klappad så vi var ute i skogen och promenerade, spårade Frolics och lekte med bollar och gummifågeln hela aftonen.
Halv sju vaknade jag imorse. Då var hon mycket pigg och var i full färd med att omsorgsfullt bada mitt öra. Sedan har hon lyckats slakta gummianden samt välta diverse sopkorgar och gräva ned sina tuggben lite varstans. Vi älskar henne.
Idag har vi lämnat våra barn hos deras mamma och extrapappa, varit till Luleå en sväng och handlat. Jag köpte ett par skor för 200.
♥Jag har liksom Susanne iakttagit ett jultecken: Coop har tagit fram adventsstakarna. Jag älskar som sagt julen och tycker det är mycket roligt… Ikväll tänder jag ljus i hela lägenheten. Jag längtar efter att få ha vinterkappan och mina vinterstövlar. Faktiskt.
♥På coops hemsida har de recept på världens enklaste efterrätt. Min mor har testat och säger att det blir mumma. Jag måste prova till helgen! Men utan pumpafejs.
( Petter sitter och spelar gitarr i soffan i vardagsrummet. Jag tror det är det mysigaste jag vet. Förutom att pussas då.)
-Hej jag vill beställa biljetter till Stefan Gunnarsson.
- Javisst! Hur många?
-Två!
-Jaha, vilken rad är du intresserad av?
-Jaaa…var hör man bäst?
-Ja. Alltså jag vet inte. Studio Acusticum är ju byggt efter alla konstens regler för att få ett så bra ljud som möjligt. Det är ju därför de byggt höj-och sänkbart tak. Men det har inte varit någon konsert där ännu så jag har inte hört själv. Det är ju invigning.
-MEN! Det måste ni ju ha hört!? Var står flygeln?
-Det vet jag inte heller. Det är ju som upp till artisten. Alltså var han vill ställa den.
-Jamen! Det måste ju gå att fråga honom om det!
-Ja jag kan ju som inte fråga honom. Han är ju inte här nu. Det är ju flera veckor kvar.
-NÄHÄEJ! JA DET VAR JU BRA! JA VAD SKA JAG GÖRA NU TYCKER DU?! VA?
Ja alltså. Ni kanske förstår att det är lite svårt att hålla sig. Jag sväljer skrattet gång på gång. De hör inte hur de låter. De snälla kunderna borde få en tomteklubba när de går för att de varit så rara och väntat på snoriga receptionstjejen medan hon printar biljetter och drar kort och grejar. De som inte är det kanske borde få en med. Så de blir rara kunder de med.
♥Dagens roligaste: fina, lovely, smarta Anna har en blogg!
Glad helg på er.
Äsch. Jag blev förkyld på riktigt den här gången. Mitt i det roliga. Motståndet i kroppen har legat nere i 2 veckor nu så jag är väl inte förvånad. Jag orkar inte ens pyssla på kvällarna, då är det illa. Egentligen borde jag vara hemma och sova antar jag men det finns inte tid eller plats. Jag tycker verkligen att jag har ett roligt jobb. I övrigt:
♥La vie en Rose var fantastisk men hemsk. Den rekommenderas starkt till alla och envar.
♥En av mina favoritbloggisar Pethra har bestämt sig för att avsluta sin blogg. Jag hoppas på att du återvänder min vän!
♥Annars tycker jag att ni ska ta och lyssna på den här tjejens nya skiva. Eller kanske rentav gå på konsert med henne i en ny konsterthall nära dig där en förkyld men glad tjej säljer biljetter.
Jag måste erkännna att jag har aldrig varit så väldigt förtjust i filmer som är ”based on a true story”. Jag har tyckt att de ofta påminner om 80-talets vidriga TV-filmer. Alternativt är de överdramatiserade och det gillar jag inte heller. Jag har ställt mig tveksam till de flesta sådana filmer såsom Titanic och co.
Men så kom Ray och tog mig med storm. Jag älskade den från första till sista scen. Jag grät, skrattade och grät igen. En ärlig och hemskt film gjord med mycket kärlek och ömhet. För ett halvår sedan såg jag Walk the Line och det var samma känsla igen. Helt fantastisk.
Ikväll ska jag titta på La Vie En Rose. Jag hoppas på en till klassiker.Den är ju dessutom på franska, bara en sån sak.
Liam har drabbats av guldfeber. Allt han tänker på är guld. Hur han ska skaffa det, hur mycket det kostar, misstänksamma tankar om att vi gömmer guld för honom, vad som är äkta guld och vad som inte är det, om man kan göra eget guld, var man kan hitta det. När han inte tänker på guld så är det diamanter och ädelstenar som snurrar i hans lilla huvud. Hans mamma har varit smart och köpt något billigare stenar än diamanter åt honom ( såsom ametister och bergskristaller ) för att hans åtrå skulle stillas något. Mitt halsmycke med en slipad kristall har också offrats. Han är mycket glad.
Viktig information:
♥En vecka kvar till kafferepets nationaldag som i år förhoppningsvis firas på Krokodil.
Första riktiga utbildningsdagen på Acusticum. Det känns som att jag åkt centrifug. Tur att jag har ett bra minne! Tusen saker att lära sig, miljoner rutiner att komma ihåg. Men det blir säkert bra till slut.
Ikväll ska Petter spela in barn och jag ska ta hand om hårdrockare. Eller var det tvärtom? Jag hoppas det.
Idag är det lördag och då är det som sig bör bullfrukost. Vi äter macka, sen bulle och lyssnar på radio. Det är mysigt. Jag ska en liten sväng på stan, sedan kommer Petters Danne på middag och så är vi bjudna hem till nyförlovade Jan och Greta (GRATTIS!) på fest! Jag hoppas på många bekanta, det var länge sedan jag hann träffa kompisar förutom mina gullhumlor som jag jobbar med.
Kolla vad jag hittade via inredningsbloggen: Hur man gjuter ett eget spetsbord! Jag önskar att jag orkade göra sånt.
Jag har varit febrig och sjuk på jobbet idag. Ingen ro att stanna hemma men ändå dumt att vara där. På vägen hem var vi på nyöppnade Gallerian. Det var mycket fint, i alla fall det jag såg genom feberdimman.
Efter middag med laxpasta känner jag mig färdig för sängen. Jag önskar att jag är frisk i morgon. Det här är inge kul.
Jag är så avundsjuk. De äldre kvinnorna på mitt jobb verkar ha så många vänner som liksom bor granne med dem. De umgås jämt! Varje fredag är A ledig och då går alltid hon och hennes syster på stan en sväng och sedan fikar de lunch på Ekbergs konditori. Landgång och canapé. Jag vill också ha en sån tradition. Det känns så tryggt. Jag sa att jag ville vara med och jag får det men då jobbar ju jag! Å!
En gång i månaden träffas B och hennes 8 kompisar och äter mat tillsammans. De har junta. Vanlig hederlig junta. I 37 år har de gjort det. Jag vill också ha junta varje månad i 37 år! Jättemysigt och bra. Ett skyddsnät som är helt ovärderligt, en kick i rätt riktning. Eller den andra B som åker motorcykel med sin man över hela världen. Och vet ni? Förra helgen så åkte de med sina kompisar ut i skogen och hade med sig en stor badtunna med bastu och så sov de över där i husvagnar. Jättemysigt!
Jaha och nu har jag ritat fler kakor och jag vet inte vad jag ska göra med dem. De här ska jag lägga på små fat på en bricka och…ja jag vet inte.
Petter jobbar sent idag. Piteås nya Galleria öppnar i morgon och man kan lugnt säga: släng dig i väggen extreme home makeover. Just nu pågår extreme shoppingcentermakeover i centrum av smurfstaden där jag bor. Det blir med all säkerhet jättefint, vi får massor av nya affärer och dessutom får vi massor av nya jobb. Hoppas att det inte blir samma rusning som när Coop slog upp portarna i Piteå 2000, då fick ambulanserna köra skytteltrafik för folk svimmade därinne för det var så många på plats. Detta är både det värsta och det raraste med min hemstad. Folk är verkligen på G så fort det händer något.
Den bästa höstlåten kommer nedan. Förlåt, bästa höstbiten. Mubbe har lärt mig att kalla bra låtar för ”en fin bit!” och alla band för ” vad är det här för orkester?”. Precis som mammorna och papporna har lärt oss.
