Den här dikten har Anna R lärt mig, men den skulle ju ha varit med igår ju! Hursomhelst, här är den:

Var glad min själ åt vad du har,
nu har du hundra sommardar,
och detta är den första.

När solens lopp sin ände tar
så har du nittionio kvar,
och någon blir den största.

Ge noga akt på var du står,
i morgon är med ens igår,
det går så fort att vandra.

Lägg märke till att vad du får,
är hundra sommardar per år,
i morgon är den andra.

 

Fint va? Så systrarna Riklund och mamma Riklund: skickade ni den till varandra igår?