Nu börjar nästa kapitel.

Hur svensk, eller norrländsk, ska jag vara nu när jag ska berätta för er att idag har jag avslutat ett kapitel i mitt liv som spelat så enormt stor roll i mitt liv? Acusticum har förändrat mig och mitt liv så orden räcker inte till. Min själ, mitt självförtroende och min självkänsla har växt från en liten planta till ett stort träd. Mitt hjärta har sjungit när jag gått till jobbet. Jag vill inte vara för dramatisk, för jag är som sagt just norrländsk, men jag vet heller inte hur jag ska beskriva den här tiden i mitt liv på annat vis, min själ är liksom för glad för det. 
Jag sa till Lotta, min gruppchef, en vecka innan semestern, att för mig så har YouCall spelat så enormt stor roll för min själ, mycket mer än vad man kanske tror.
Innan var jag så ensam, efter bara ett par veckor var jag en del av en varm gemenskap. Jag blev hel!  YouCall gav mig inte ”bara” ett jobb. YouCall gav mig en skola som jag kommer vara tacksam för resten av livet.  Arbetskamrater. Fina, kärleksfulla, glada, roliga arbetskamrater.
Och You Call gav mig chansen! Gav mig förtroendet till att ta hand om Acusticum och sedan sagt åt mig: ”SE! Du kan, du är bra, vi tror på dig.”. Då är det också så himla lätt att tro på sig själv!
Så mycket fint jag har fått av er! Så enormt duktiga ni är! Så otroligt starka kvinnor jag har fått lära känna. Det blir så himla mycket lättare att se att man själv kan när det är en massa kvinnor omkring en som lyfter ett företag så högt. Och så många av dem som varit mina chefer, chefer som har brytt sig om mig, tagit hand om mig och lyft mig när jag har behövt det.
På måndag så går jag vidare i karriärslivet, jag har tjänstledigt och flyttar till våning tre på Acusticum för att vikariera som producent. Jag är så himla jätteglad och jättesäker på att jag vill göra det här. Min själ vill uppleva sig själv. Det här känns så rätt och i rätt tid i mitt liv. Jag är så jättepeppad! Det ska bli så roligt så det går inte att säga!
Men: Ewa ♥ YouCall=sant och förevigt. ( Vi får väl se om jag återvänder! Dörren är ju inte stängd.) Nu får ni hålla tummen för mig på måndag så jag inte gör bort mig direkt! Haha!
Och jag är ju kvar på Acusticum. Fast på våning tre. Ta hissen. Jag är där. Vi kan väl fika? Puss.

Acusticum är som ett barn som inte riktigt är som andra barn. Fast ett bra ett. Det bästa.

Jag jobbar på ett konstigt ställe. Nu ska de bygga en orgel för 30 mille hos oss. Vi vet inte vem som har fixat så det blir så men nån är det då som gillar orglar.

För två år sedan så byggde de ett konserthus på mitt jobb.

Undrar vad de ska bygga sen? Ett äventyrsbad? En saloon? 

Konstiga jobb.

Fina bästa acusticum.

Juljazz på torsdagsmorgonen ( karl-bertil-jonssonlåten: var får jag tag i den på mp3?!)  precis vid min receptionsdisk av de bästa studenterna ( som återfinns på musikhögskolan i Piteå) , en presenttårta av söta Håkan Ekman, jag och Ninjan handlar nytt julpynt på lunchen, jag och Åke agerar alver och klär granen på fredag, skumtomtar, valdino ( vår restaurang här) julpyntar och mina hyresgästvänner har varit som extra älskvärda i veckan. Jag har det bästa jobbet tycker jag trots vattenläckor, stopp i bredbandsleveransen och lite för mycket att lösa på stubben vissa dagar. Sånt är ju ändå världsligt.