You are currently browsing the tag archive for the 'jag' tag.
Igår vid tvåtiden insåg jag att det var min sista jobbdag den här veckan. Mycket konstigt!
Och så är det ju Halloween och till Liams stora förtjusning har vi traditionellt en äckelmiddag den här helgen. Vi lagar draksnor, råttlår med nagelkrisp och annat skitäcklitt. Sedan sitter han med stora tindrande ögon och smaskar länge och koncentrerat och säger ”meeer snoooor” .
Vi har köpt en bil i veckan, detta var också lite förvånande. Och jätteskönt. Det har varit en sån där grej man har gått och småoroat sig för ett tag men det löste sig på bästa sätt. En blå metallic Volvo 850 blev det som vi hittade på blocket.
Ännu mer förvånande var att grannkatten Janne kom in hos oss i veckan och kräktes en hel sork på mattan i sovrummet! Jag sa åt honom att jag har ju berättat för honom att man inte ska äta sorkar och framför allt inte de som någon annan har fångat för flera dagar sedan. Men han bara fnös åt mig och så kräktes han lite till. Katter.
Bästa länken i veckan är
Gnistrande har solen lyst över ett förvånat vinterlandskap i Piteå i dag. Drivorna är ENORMA, jag fattar inte hur allt ska kunna vara borta inom bara ett par, tre månader. Men naturen brukar liksom fixa det där i alla fall och så i juni är det faktiskt sommar till slut.
Annars känner jag mig väldigt less att jag inte kan vistas utomhus närhelst jag vill, det är för kallt helt enkelt. Jag längtar efter takdropp och lunchmacka utomhus såsom jag gissar att de flesta av er andra också gör. Jag har dock väldigt tacksam för att pappa har kommit hem från sjukhuset mycket tidigare än förra gången, den här gången blev det bara en natt.
Denna vinter har jag verkligen känt av att jag ibland faktiskt bara är någons barn, det blir jättefel i identiteten, hjärtat och själen när föräldrarna inte mår som de ska. Jag blir förtvivlad när jag inte kan styra själv, göra det bra igen utan får vänta och se. Nu har det ju gått relativt bra, men jag är väldigt skakis måste jag säga. En del dagar vill man bara springa hem till dem och hålla dem hårt i handen. Älskade pappa och mamma, vad jag tycker om er.
Spara det till i mars.
Och för er som kommer från arjeplogsområdet kan jag berätta att jag pratade nu på morgonen med ComDaTe som är där för att installera ett nytt larm och bäst-Jonas sa att det var -34 där så ni behöver inte heller längta hem. Strunta i det. Kom tillbaka till påsk.
Men O MY GOD så trött man kan bli av att gifta sig! Haha! Vi har liksom varit i ett litet rus sen i lördags. Tack alla söta för kommentarer och sms och hälsningar. Puss på er.
Igår var jag och Petter och handlade saker. Jeans och tröja åt Petter. Sen så åkte vi till Elgiganten och köpte en telefon, en dvdspelare och en kaffebryggare ( Melitta! ), allt för 731 pistoler. I ett lyckorus packade vi upp våra nya saker när vi kom hem och kopplade in och fixade till. 
Men alltså är inte detta mer än vuxenpoäng att köpa TRE såna här saker på en och samma gång? Att få en kick av att köpa en kaffebryggare? Detta är ju snudd på pensionärspoäng! Snart kommer vi åka iväg på dansmara med vagnet . Herre.
Petter har idag också avslöjat för vår vän Jannep att jag fortfarande kör med kontantkort i telefonen, det är därför jag ibland inte svarar på sms: jag har helt enkelt slut pengar på kortet och kommer ju knappast inte ihåg att fylla på. Det är överkurs. Hur som helst tänkte jag att det är bäst att jag talar om det för alla er med så ingen råkar ta illa vid sig när man bemöts av tystnad då man messar mig. Jag är tant på alla sätt: ingen telefonräkning på mobilen, det är alldeles för modernt för mig.
I övrigt kan jag också berätta att vi har sjukt mycket kakor kvar sen i helgen. Om man ska fika hos oss så är det bäst att göra det inom en snart framtid. Detta är ett mycket hett tips. På söndag kommer sniglarna och då kan det vara hejdå för fikat.
Nedan har jag försökt att fota mig själv på hotellbalkongen, gick ju sådär då, samt ett foto av Piteå i skymningen. Fint. Fin stad.
Feber idag, det är kallt och varmt och jag mår illa. Jag tror det är förkylt. Kroppen vill inte vara med. Hälsade på pappan igår, handlade på LUSH tillsammans med mamma och åkte sedan hem till Piteå i skymningsljus vid 14. Om ni visste hur mörkt det är här nu, ni som bor långt ifrån.
Min fina väggbonad som jag köpt på kupan. Alla pratar om den när de sitter i vårt kök.
Jag vaknade vid fyra av att grannkatten kom in på besök ( det var så varmt hos oss så jag öppnade altandörren igår kväll och då ÄR man ju faktiskt inbjuden per automatik tycker Janne, det är ju precis så att en liten kisse tar sig in genom dörrglipan ) och spann och kramades och pussades lite. Jag klappade honom och började tänka på min kisse som jag hade när jag var barn. En stor katt, hans mamma var en norsk skogskatt. Sedan tänkte jag på en tjej som gick i min klass när jag var barn som alltid skulle påpeka hur tjock min katt var och hur tjock hon tyckte att jag var. Varje dag sa hon så, i flera år. Hon och så de andra som hängde på, jamen ni vet. Barn som var rädda och hängde på ett annat barn som var riktigt illa däran av någon anledning. Jag var inte tjock, jag trodde såklart det i många många år, men jag var inte det. Och jag har förlåtit barnen för länge sedan. Min tanke var bara att det är så otroligt skönt att jag nu kan tänka på det utan att bli arg eller ledsen. Idag är det bara nåt som hänt. Ett konstaterande. Jag tänker också på hur det kunde bli så med de barnen och vad de tänker idag om sig själva som barn. Tur att det inte var jag som varje dag i många år gick till skolan och sa till någon annan tjej att hon var tjock. Det hade varit mycket svårare att leva med. Det är svårare att förlåta sig själv än att förlåta andra.
Det hände nåt med vädret igår: det blev blåst istället för 30 grader varmt! Men det var bra. Mitt hem var helt galet skitigt så jag spenderade gårdagskvällen delvis i tvättstugan och delvis med 
dammsugaren i ena näven och skurtrasan i den andra. Nu luktar mitt hem Ajax Syrén och alla textilier är rena. Jag älskar som sagt att tvätta saker i 60 grader och när barnen sen ska torka sig på sina handdukar så står de förundrande och konstaterar att om man balanserar riktigt bra kan man faktiskt ställa dem på högkant.
Fast. Dagen började verkligen illa igår. Jag vaknade av migrän, gick upp, tog tabletter, insåg sen att min ansiktstvätt är heltotalslut så jag får inte bort resterna av min mascara som sitter fast under ögonen ( jo jag tvättar mig när jag lägger mig men det sitter alltid kvar litelite längst in så jag ser ändå emo ut på morgonen), konstaterar att mina underkläder också är helt slut så jag får låna Petters kalsonger ( blåa, snyggt + bra för spänningen i förhållandet ) , konstaterar att alla stumpbyxor är trasiga eller noppiga ( VARFÖR LÄGGER JAG TILLBAKA DEM I LÅDAN NÄR DE INTE GÅR ATT HA MER? Jag är dum i huvet!) och tar ändå på mig tunn sommarklänning trots hemskt blåsväder ute, pålägget är även det slut och jag surar så Petter försöker trycka ur det sista ur en kallesrandigatub åt mig och konstaterar samtidigt att jag ser ut som Dee Snider i håret fast han tycker jag är hemskt söt. Jag försöker förklara att aldrig skola Dee och söt mötas och sätter upp lurvet i en tjorv på huvet. Det är tur man har självdistans.
